Slarvmaja
Fick jag höra idag. En riktigt liten slarvmaja för mitt eget sämsta. När det gäller min egen struktur på livet är jag jävligt slarvig men i möten med andra är jag hur ordentlig som helst. Nära sammanbrottsordentlig för att allting ska bli bra. När man bodde ensam tex en torsdagkväll. Ledig dagen efter, inga direkta planer för helgen kanske ev fika på söndag med någon men med annars helt blanka sidor i kalendern både fredag och lördag. Då var det liksom ingen idé att lägga sig på golvet och hyperventliera och skrika efter en kram för det fanns ingen nära som hörde och vågade krama mig där. Då var det liksom så meningslöst att må dåligt för det fanns ingen nära som brydde sig. Om jag så ligger kvar lite extra i sängen här hemma på morgonen knackar pappa försynt på dörren och undrar hur jag har planerat dagen. Eller om jag är hemma en fredag är det iallafall någon som undrar om det är något fel.. haha. Typiskt sverige.
Jag kom till ett hus mitt ute i skogen. Man skymtade sjön bakom massa träd och ovanför det huset som jag var på väg in i låg världens tårthus. Hur fint som helst, stort med jättenorma fönster. Dom såg nog hela sjön. Mamma tvingade med mig till en Guldsmedsatelje för att jag behövde lite spänning i tillvaron. Okej. Det kunde bli kul! Möts upp av en lång man med lilagulsvartranding skjorta och ett jätteleende. Hans fru var guldsmeden. Han tog min jacka och hände på en galge. Visade oss damer runt, drog ut stolarna för vi skulle tydligen få lite mat. Han serverade. Jag dog. Stackars fru... wääk
Efter en timmas pet i salladen fick vi gå ner i ateljen och titta. Hittade örhängen 1250 kostade dom, ganska lagom. Men fina! Jättejätte! Hon var verkligen grym. Om jag hade pengar hade jag handlat för att hon var så söt och snäll.
Fick tillbaka mail om lägenheten i Paris. Två månader kan man få den om man vill. Och det vill man. Inte så långt från idag kommer vi sitta på café brulée men en brulée och ett papper och en penna och lockar i håret och glitter i ögonen. I sommar ska vi åka till Mont de Marsan och till Paris. Me and sister Em
