Incl miss Penny

En relation avslutad, en annan påbörjad. Nej, inte så. Jag bara ljuger och hittar på. Allt är bluff och båg. Han den mystiske, mystikern, 5 gånger har vi mötts.
Första mötet: Jag minns att jag bjöd honom på en cigarett.
Andra mötet: Jag minns att han tackade för cigaretten.
Tredje mötet: Jag tänkte nu jävlar och sen stod vi en halvtimme vid parkeringen och låtsades att vi var kära.
Fjärde mötet: Jag gick hem innan en halv öl och kräktes på vägen.
Femte mötet: Hans skäggstubb stack mig när han lite snabbt kysste mig hejdå, sa vi ses igen.

Jag tänker en sak har jag lärt mig och det är att det är värt det. Om man så bara är lycklig en kort stund så är det värt olyckligheten efteråt. Jag tänker att denna vetskap kanske gör mig mindre rädd men jag tvivlar. Sällan blir man så kär att man vill kyssa hela världen. Snarare tror man att man är kär trots att man vill kyssa hela världen.

Han den mystiske, mystikern. Han den veke. Honom får man inte såra. Så säger de andra. Såra inte honom. Såra den där andra killen istället, han som vi aldrig har träffat och alltså inte föredrar. Ibland tänker jag att jag inte styr över mitt eget kärleksliv. Att jag tror att jag gör det i och med att jag gör tvärtemot vad folk säger åt mig att göra. Men det är ju inte sant. Jag gör ju precis som de säger. Jag kanske velar lite först men sen gör jag precis som de säger. Om Han säger folk olika. Sedan ungefär klockan sju i lördagskväll har han suttit i mitt hjärta och dinglat med benen.

En sång skulle jag kunna sjunga till honom och inte ljuga alls:

"Jag blir så glad
när jag ser dig
Jag blir så glad
när jag ser dig
Jag blir så glad
när jag ser dig
Jag blir så glad
så glad så glad
när jag ser dig"